Foolproof

Tänk dig att du är helt slut efter en dag på jobbet. Du jobbar i köket vilket gör att de känns som ett lager av stekos har satt sig över hela dig. Sminket ringer och håret är flottigt, du vill helst bara gömma dig. När du slutar jobbet trycker du ner en mössa över huvudet för att dölja den fina frisyr som man får av köksmössan. När du cyklade till jobbet på morgonen var det riktigt kallt och frost på marken så du tog på dig din varma men inte så vackra jacka för att det är ju ingen som ska se dig när du cyklar på morgonen. De enda som är vaken är antingen de som måste gå the walk of shame, de som också ska jobba eller de som har en hund som måste rastas. Du tänkte inte riktigt på hur de skulle se ut på hemvägen, då det råkar vara en liten marknad knöfull med folk som du bara råkat ställt cykeln i närheten av. Du känner dig väldigt slobbig och vill bara försvinna genom jorden och ej möta dessa människor på gatan. Ett djupt andetag senare skakar du av dig känslan och tänker "Det är ändå ingen här som jag känner". Du tittar upp och ser då Frida och Alexis komma gående, fixade, snygga, fräsha. Damn.......hehe

Frida när ska vi ta den där prommenaden? Kan fixa mig lite mer än vad jag var idag så att det är i alla fall någolunda dräglit att gå bervid mig haha