Burn baby, burn

Att åka på aktuen kanske inte är något man gör varje dag, även om jag är väldigt klumpig ibland. Men igår var det en sån dag. En varm ugn fylld med vattenånga och en stressad Stina är aldrig en bra kombination. Det hela resulterade i många tårar, ett telefonsamtal till Jonas och Anna (flera till Fredrik också, men hans telefon var avstängd). Anna skjutade in mig till sjukhuset och stannade som stöd. Vilket jag är väldigt tacksam för, sjuhus är inte den roligaste platsen att befinna sig på och då speciellt inte själv.

Det konstaterades att jag hade lyckats få en andra gradens brännskada. Vilket jag tror låter värre än vad det är för nu gör det bara ont om jag inte tar alvedon (min nya bästa kompis) och ipren (en annan väldigt bra bekantskap som jag kommit väldigt nära sen igår). Själva brännskadan har minskat till hälften idag vilket känns skönt, jag kommer ej att få ett ärr över halva under armen. Den har också ändrat färg till någon form av lila-brun nyans som jag inte tror man kan matcha till något. Den vita gasbindan som jag skulle ha i två dagar beslutade jag mig för att betrakta som onödig då skadan är helt torr och det känns bara obehagligt att ha den på. Dock så var gasbindan lättare att matcha än skadan, men det kan jag väll leva med.

Tack och lov så tar denna kille hand om mig. Love you!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0