Day 7.

Är jätte glad för Valerias skull även om det innebär att min bästa kompis flyttar runt halva jorden (igen). Även om man vetat att denna dag ska komma så känns det alltid som att den kommer för snart. Är dock glad att hon stannade längre än vad som var tänkt från början. När det går så bra för någon annan och man ser de uppnå sina mål börjar man naturligt fundera på sina egna och vad som krävs för att uppnå dem. Jag har förlorat mina som jag hade och måste nu omorganisera mig för att se vad jag har för mål och avd som krävs för att man ska uppnå dem. Jag vet inte alls och det är mer frustrerande än vad man kan tänka sig. Att bara leva och inse att man inte gör något för sina egna mål utan bara finns till för att andra ska kunna uppnå sina mål. När man varken vet ut eller in, vad gör man då? Jag har länge skjutit fram beslut och tänkt att de ska lösa sig. Nu har jag tänkt, på viss saker så länge som två år, och det har inte hänt mycket. Kanske är de denna vår som det är dags att växa upp och ta tag i livet.


Kommentarer
Postat av: valeria

Tack för alla lyckoönskningar och all pepp! Vet inte riktigt vad jag hade gjort utan en bästa vän som dig, fy vad tråkigt livet hade varit!!

2013-01-09 @ 11:14:23
URL: http://longbeachlife.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0