Foolproof

Är jätte glad för Valerias skull även om det innebär att min bästa kompis flyttar runt halva jorden (igen). Även om man vetat att denna dag ska komma så känns det alltid som att den kommer för snart. Är dock glad att hon stannade längre än vad som var tänkt från början. När det går så bra för någon annan och man ser de uppnå sina mål börjar man naturligt fundera på sina egna och vad som krävs för att uppnå dem. Jag har förlorat mina som jag hade och måste nu omorganisera mig för att se vad jag har för mål och avd som krävs för att man ska uppnå dem. Jag vet inte alls och det är mer frustrerande än vad man kan tänka sig. Att bara leva och inse att man inte gör något för sina egna mål utan bara finns till för att andra ska kunna uppnå sina mål. När man varken vet ut eller in, vad gör man då? Jag har länge skjutit fram beslut och tänkt att de ska lösa sig. Nu har jag tänkt, på viss saker så länge som två år, och det har inte hänt mycket. Kanske är de denna vår som det är dags att växa upp och ta tag i livet.

Lördag idag och kände att jag behövde vila från min diet för att orka jobba. Ca 5 timmars sömn och 180 gäster att servera på hotellet är inte en bra kombination. Frukosten gick bra men tjockpankaka till lunch och sen ett halvt (delade med Emelie) glassvinerbröd till fikat. Vill inte ens fundera hur onyttigt det kommer bli ikväll hemma hos mamma. Grädde och smör i mängder ingår i hennes recept för potatismos och semlor nu till efterrätt. Har även sett skymten av någon chipspåse någonstans. Men de viktigaste är att tillåta sig själv att göra dessa misstag och sedan försätta. Man kan inte bara ge upp för att det inte går som man tänker sig.

Gick hur bra som helst på första jobbet idag. Gick till jobbet, åt en bra lunch och ick även till nästa jobb. Allt förflöt bra tills jag nu satte mig för att äta på det andra jobbet. Tänkte mig inte för och tog åt mig som vanligt. Tre tugger in inser jag att jag äter pasta, som är en av de saker jag försöker undvika. Vad gör jag nu? Äter jag pastan? Nej åt bara kycklingbitarna i grytan. Men tog åt mig en macka också. Suck. Old habits die hard? Kommer förmodligen att äta mackan, som till mitt försvar är av ganska mörktbröd och leverpastej är ju inte det onyttigaste, eller? Måste läsa på lite om vad jag borde äta och inte.

Gick en annan väg hem idag. Det tog 25 minuter längre än den vanliga. Kände att det var ett enkelt sätt att få in lite extra träning då jag är väldigt trött idag och hem måste jag ju gå hur som helst. Så man kan ju se de som att min omväg blir en genväg till ett nyttigare och mer hälsosamt liv.

Vissa filmer får en att tänka. Cloud Atlas är en aning bökig i mellan åt och lång men historierna fascinerar och hur de binds ihop är förvånansvärt bra. Se den. Men inte om du har huvudvärk eller är trött för då kanske betydelsen av den går förlorad.

Min första dag som "nyttig" går bra än så länge. Keso och banan till frukos, köttgryta och grönsaker till lunch och nu tonfisk sallad med nötter och crème fraishe. Vet inte hur super nyttigt det är egentligen men nyttigare än tidigare. Bara för att jag tänkt att inte äta så onyttigt så tänker man självklart på alla onyttigheter man vill äta. "Vilken skillnad gör en liten macka extra på lunchen?" Tänkte jag idag när jag stod och tog åt mig mat. Problemet är inte gångerna jag tar en bit bröd till lunchen utan avsaknaden av de gånger då jag inte gör det. Man kan alltid börja imorgon men idag är bättre.

Jag önskar att jag kunde säga att mycket har förändrats sen sist, att jag varit så upptagen att denna lilla sida inte funnits med i tidsplaneringen. Men nej. Nytt försök, nytt år. Mitt liv ser inte ut som jag vill att det ska göra och den enda som kan lösa detta är jag. Jag vet inte hur detta ska ske men förändring är vad jag behöver. Fokus måste läggas på att uppnå mål och inte bara att klara sig igenom yttligare en dag. Det är inte att leva, det är bara att finnas till. Lycka är inget som bara kommer utan det är något man måste sträva efter och kämpa för.