En bit in på Augusti

Livet i Lomviken har knallat på utan några större vändningar eller förvåningar. Jobb i Umeå på helgerna och veckodagarna i Lomviken där det för det mesta inte har gjorts något annat än att nuta av sommaren. Mitt hjärta drömmer sig bort till en verklighet med en spännande vardag med tillgång till resurser som aldrig sinar och obotlig romantik. Detta är förstås en verklighet som i stort sett aldrig kommer att uppnås. Detta var okej när man var 16, då var det ju så länge kvar tills man var vuxen och behövde tänka på morgondagen. Då spelade det inge roll om man hade 100 kronor på kontot och ville köpa en tröja för den stackars 100-lappen. Idag är 100 kronor inte bara ett medel för att köpa saker utan också en möjlighet till att skaffa mat, om man vill äta. Det kan också innebära en bussresa upp till Umeå så att man kan arbeta och tjäna fler 100-lappar. Morgondagen idag innebär att man måste planera, tänka långsiktigt, fundera på vilka andra aspekter denna resurs kan användas till. Ens fantasi drömmar skenar fort bort och man känner sig aldrig riktigt nöjd då man vet att just nu spelar det ingen roll vad jag gör för att mina drömmar är ännu utom räckhåll. Detta innebär att man slutar drömma. Världen blir så grå utan drömmarnas vackra färger som av misstag ibland färgar av sig på verkligheten. Det ligger kvar som en tunn slöja framför ögat och man kan ana regnbågens färger i asfalten som formar den väg man nu går på. Jag vill ha tillbaka denna slöja, måla den med mina egna färger och få världen att skifta i de nyanser som jag uppskattar. Är detta så svårt?

Jag vet dock att ett jobb är ett steg på vägen tillbaka till målarbordet. Jag tycker om mitt jobb. Det får mig att sakta se färgerna igen. Det inger hopp och hjälper att forma asfalten som bildar den väg jag kommer att gå.

 


Kommentarer
Postat av: frida

oj, vad vackert! :) Du kanske borde skriva en poesibok med filosofiska inslag? Allvarligt förslag allstå, inget skämt.

2010-08-06 @ 22:42:53
Postat av: Mamma

Sluta aldrig att drömma. Det är dom som gör det värt att vilja se färgerna genom dimman. Du kommer att se alla färgerna så fortsätt att drömma sin drömmar.



Det finns ingen åldersgräns för drömmar förstår du! Kram Mammis

2010-08-10 @ 13:33:12
URL: http://jejjis.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0